Inatt var allt annat än en rolig natt.
Vaknade kring 02.00 tiden av att det kändes som att jag höll på att kvävas.
Fick ingen luft och hela rummet roterade.

Försökte gå upp ur sängen och ner på nedre våningen för att lugna ner mig men höll på att svimma när jag tog stegen nerför trappan.
hamnade tillslut efter mycket kämpande nere på soffan i vardagsrummet.
Försökte att göra som jag lärt mig att ta djupa andetag men det är ju allt annat än lätt då man har en infektion i lungorna och luftvägarna.
usch.
Ett tag trodde jag att jag skulle få ren panik.
trodde jag skulle dö..
Hatar den där känslan..
Men nu mår jag lite bättre iallafall men jag avskyr när det blir sådär.
Det är som att panikångesten måste påminna mig om att den fortfarande finns kvar i mitt liv så att jag inte glömmer bort den.. :(
Känner mig alldeles trasig i huvudet.